Brian Boru
|
|
Brian satte sig bekvämare i sadeln. Vikingarna slogs mot
det irländska folket och Brian hade tillbringat många timmar i krig. Han
var helt slutkörd, men han var fast besluten om att inte visa det.
Han
var en krigare från stammen Dal Cais, och son till Cennetig, en gång
kung av Munster. Brian var fortfarande en pojke med ett kort spjut i sina
smutsiga händer.
Hans äldre bror, Mahon, hade tagit över tronen efter
deras far. Men i sitt hjärta hade Brian en hemlighet. Eimer, spåmannen,
hade sagt till honom att en dag skulle han bli Irlands största kung.
|
|
Skriken från kriget fick blodet att isa sig i hans
ådror och när han såg sig om så såg han vikingarna närma sig.
Han höll
hårdare i sitt spjut och tittade efter Mahon som var mitt i slaget. Men
denna gång var vikingarna för starka och Dal Cais var tvungna att dra
sig tillbaks genom portarna till fortet.
Brian såg med växande skräck på
när vikingarna sprang genom bebyggelsen.
|
|
Nästa dag hängde en djup sorg över de förstörda
husen. Brians egen mor hade dödats i räderna.
Brian gick till Mahon och
med en skakande röst som växte sig starkare sa han: ”Jag lovar att jag
ska hämnas min mors död och jag kommer inte att vila förrän vikingarna
har körts iväg från Irland för alltid!”
|
|
Mahon såg ilskan i sin brors ögon och insåg att även
fast han fortfarande bara var en pojke, hade han vuxit upp den dagen.
”Det var modigt sagt min bror!” ”Vi
ska slåss sida vid sida och jag kommer att vara stolt över att ha dig
med mig,” utropade han.
|
|
Åren gick och många våldsamma slag ägde rum. Brian växte
och blev längre, starkare och modigare än Mahon.
En dag föreslog Mahon att man kanske skulle sluta fred med
vikingarna. ”De är alldeles för starka för oss. Vi kan inte förlora
fler av våra landsmän,” sa han.
|
|
Men Brian mindes fortfarande hur vikingarna hade dödat
deras mor. Han tänkte aldrig ge vika för vikingarna.
Han bildade sin
egen arme och det var många män som följde honom, för han var mycket
duktig på krigföring och taktik. Brian väntade på chansen att få slåss
med vikingarna.
|
|
Slutligen ägde ett stort slag rum i Munster mellan
Dal Cassis och en stor armé med vikingar, ledda av Ivar.
Mahon dödades,
men Ivars triumf var kortlivad för så snart Brian blev kung slog han
tillbaks. Han utmanade Ivar i en fight och dödade honom. Han blev nu
regent över hela regionen.
|
|
Vi dethär laget var han regent över nästan hela
Irland. Det fanns bara en annan kung, Kung Malachy.
De var båda stolta
och envisa män och ingen dem ville ge sig, men tillslut gick Malachy med
på att stödja Brian.
År 1002 utsågs Brian till kung över hela Irland
– precis som Eimer hade förutspått. Han kallades Brian Boru
|
|
Brian mål var att återskapa fred och välstånd i
landet efter många års desperat krigande.
Han styrde sina krigare med
varsam hand så att bönderna kunde komma tillbaks till sina åkrar och lärarna
till sina klassrum. Han återuppbyggde många kyrkor som vikingarna hade förstört.
Han reste runt i landet i en ståtlig procession så att alla kunde se
honom och visa honom sin vördnad.
Åren gick och Brian Boru blev en gammal man.
Kanske regerade han landet för hårt. Delar av folket var olyckliga
och bittra.
Maelmordha, kungen av Leinster bestämde sig för att
utmana honom. Han skickade bud till vikingarna på Island och bad om
deras stöd, och efter en tid skickade han en gigantisk armé för
att utmana Brian.
|
Kriget i Clontarf var det värsta i Irlands
historia. Det började på långfredagen den 23 april 1014. De slogs
fram och tillbaks och vann och förlorade om vart annat.
Brian var
övertygad om att han skulle vinna, och så blev det. Vikingarna
drevs slutligen tillbaks ut på havet.
|
Brian stannade kvar ett tag på slagfältet med
bara en tjänare med sig. Där bad han och tackade för att ännu en
lyckad vinst. Men vad han inte visste var att det fortfarande fanns
en grupp vikingar kvar som var fast beslutna om att de skulle sätta
ett slut för hans regerande en gång för alla. Om de inte kunde erövra
Irland så skulle de i alla fall göra sig av med dess besvärliga
kung.
En krigare, Brodir, som var ifrån Isle of Man, utdelade det dödande
slaget. Bara timmar efter att ha vunnit det största slaget i
Irlands historia, låg Brian död.
|
Hans förkrossade krigare höll en stor vaka för
honom i tolv dagar och tolv nätter. Poeter sjöng om hans bedrifter
och historieberättare berättade om hans mod. Hans kropp bars till
Armagh där han slutligen begravdes.
|
Brian Boru var den störste krigare som Irland
någonsin har haft.
|
Tillbaka
|
|
|
|